Ja så uttalas ett hello i Skottland. Man måste liksom truta med munnen för att få det där u-et att låta bra!
Som ni märker är Tina in da house! Vi kom hem igår kväll vid 20-tiden. Jag har fixat ett fotoalbum med en del av bilderna från resan.
Jag har också bytt låt i mediaplayern, för vi lyssnade mycket på Radio1 i Storbritannien och de spelade en låt ofta, jag tyckte den var bra. Jag har inte hört den spelas i Sverige än. Förutom på min blogg då.
Vi kommer på båten med bilen. Det är trångt som fan, som alltid på bilfärjorna. Vi får parkera längst ut i nåt hörne. Bakom oss kör en svensk gubbe på. Han var minst 75. Frugan lika gammal. En av snubbarna som dirigerar runt oss visar vart gubben ska stå. Han vinkar att han ska stanna. Gubben stannar. Snubben går i väg. Gubben fortsätter att köra fram lite till. Och lite till. Och lite till. Nu har Richy kommit ur bilen och får hojta på gubben, den andre dirigent-snubben kommer tillbaka och viftar frenetiskt med armarna att han ska stanna NU! Gubben får till och med backa. Richy sa att det var ca 2 cm kvar till vår bil.
Vi installerar oss i hytten. Några meddelanden hörs i högtalarna.
Angelica gör ett mindre lyckat försök att bli av med sin lillebror:
Ett meddelande till Christoffer Högman!
Ni är en plåga för alla ombord. Ni ombeds att genast hoppa överbord! Jag upprepar, ni ska genast hoppa överbord!
Tack!
Christoffer svarar:
Ja men nu ska du ta det på engelska också!
Nu sket det sej.
Så ska vi av färjan. Eftersom vi står inknödda i ett hörne får vi vänta till sist. Den yttersta raden sänks ner och blir en ramp. Vi får backa en bit. Det blir äntligen vår rads tur. Gubben bakom ska backa. Han står lite längre från väggen än alla andra, men han lyckas ändå nästan backa in i väggen. Han får bli lotsad ut. De får även hjälpa honom ner för rampen.
Vi börjar undra hur detta ska sluta, hur ska han kunna köra bil i england när han inte kan backa och köra ner för en ramp.
Det fick vi svar på lite senare.
Vi kom av båten och efter passkontroller och dylikt kommer vi till en rondell. Där står gubben. Mitt i rondellen… Han har typ parkerat eller nåt.
Men rondellerna var för jäkliga. Särskilt i början innan man vant sej vid vänstertrafiken.
I nästa rondell lyckas vi ta en avfart för tidigt (det är inte så lätt när det är fyra filer och sex utfarter) och hamnar vid en sån där bomstation för Tyne tunneln!
Grinden Richy valde var givetvis en automat, så där satt ju inte en människa. Richy tutar, så kommer det en kille.
Han går mot Richy, och säjer
Swedish rookie!
Richy viftar frenetiskt att han ska gå till mej. Det var nämligen dealen:
Richy kör och jag pratar!
Jag sa lite smått generat:
We took the wrong turn in the roundabout!
Han stängde de andra utfarterna så vi kunde köra runt…
Tillslut kom vi ut ur Newcastle (thank god for GPS) och första anhalten var Rosslyn Chapel.
Jag blev lite besviken att det var renovering för fullt.
Nästa stopp blev Edinburgh Castle. Jag visste att Edinburgh är Skottlands största stad, och jag visste att slottet låg ganska centralt, men SÅ hemskt centralt trodde jag inte att det var. PRECIS mitt i stan. Jisses, det var svettigt värre… Inte blev det bättre när alla höga hus gjorde att GPS’en titt som tätt tappade satelliterna…
Vi kom dit i alla fall, de renoverade också, plus att de förberedde för Edinburgh Military Tattoo i augusti.
Nu var det inget mer den dagen, nu skulle vi till lägenheten vi hyrt. En mysig lägenhet, säkert på 100 kvadrat. Tre sovrum, så barnen fick var sitt.
Nästa dag skulle vi äta frukost, och sen ta en tur neråt i landet. Vi bredde mackor och jag skulle sätta på en kanna kaffe. Bryggare fanns, och ägaren visade att hon hade ställt en burk kaffe på en hylla.
Jag begrundade kaffet en stund, det var väldigt grovt tyckte jag. Typ snabbkaffe. Det var väl nån skotsk variant då. Jag laddade bryggaren och satte på. När jag sen skulle ta bort filtret tittade jag snopet ner i filtret. Det fanns inte en tillstymmelse till sump… Det VAR snabbkaffe..!
Vi stannade i Callander och tittade in på Rob Roy and the Trosshach’s visitor center, sen kollade vi in Doune Castle (renovering…), där de spelade in Monthy Pyton and the Holy Grail. Sen var det Stirling, och Stirling Castle.
Christoffer ville gärna se båthissen i Falkirk, The Falkirk Wheel, så där stannade vi innan vi åkte tillbaka.
Nästa dag åkte vi uppåt, mot Glen Nevis, och Ben Nevis. En "glen" är en typ dal, och "ben" är berget. Vid Glen Nevis spelades många av de skotska filmerna in, som Rob Roy, Braveheart, Highlander och även Harry Potter.
Vi fortsatte mot Loch Ness och körde längs med lochen nästan ända upp till Inverness.
Sista dagen åkte vi bara och handlade lite, sen gick jag, Richy och Christoffer upp på Ben Cruachan, som hade en stor damm. Uppför i 1,5 timme. Jag dog nästan…
Det gick lättare tillbaka!
På kvällen gick jag och Richy till den lokala lilla puben och köpte var sin "pint of some local ale". Den vi fick var väl ganska mörk, men de hade väl ingen ljusare som var lokal kan jag tro…
Även om det är intressant att åka till andra länder, var det ganska skönt att komma hem, till normal trafik och där allt är som vanligt…!
<—–….men mest här!
Tinas Blogg 